Jag kände att det var dags. Nu har liksom bloggen sett likadan ut i evigheter. Och framför allt den har inte varit något vidare anpassad för mobiler. Vi skriver ändå 2017. Att ha en sajt som inte är responsiv känns helt galet. Och vad menar jag med responsiv nu då? Jo att sidan känner efter hur stor skärmen är och anpassar sig efter det. Layouten ser alltså lite olika ut beroende på om du öppnar Heja Abbe på en dator, en läsplatta eller i en mobil. Den gamla såg likadan ut överallt, med resultatet att texten var så pytteliten på mobilen att den inte gick att läsa ordentligt. Så kan vi inte ha det.

Dessutom har jag länge känt att jag skulle vilja ha större bilder på bloggen. Jag tycker ju ändå att det är kul att fotografera och då vill jag ju att bilderna syns. Eller hur? Alltså, ny layout med större bilder.

Jag ska också försöka mig på att gå igenom hela bloggen (!!) och tagga inläggen så att den som vill läsa t ex bara om hjärtebarn kan få upp alla inlägg som handlar om just det och den som är nyfiken på  vårt fritidshus kan läsa de inläggen. Det kommer såklart att ta ett tag att få klart, men blir nog en bra detalj när det är klart.

Kanske känns det lite roligare att skriva nytt nu? Att berätta mer och visa bilder från fritidshuset, att hålla er uppdaterade om hur det går för Abbe. Och för hans bror. Jag hoppas det, för jag har saknat er. Kanske kommer några andra nya features till också, vi får se. Stay tuned helt enkelt.

Hoppas ni gillar det nya.

Jag har pratat om det många gånger på den här bloggen, det vet ni som hängt med ett tag – organdonation.

Jag menar inte att man måste vara för organdonation. Det ska poängteras. Jag vill donera och det har jag personligen väldigt goda skäl för. Men alla har en fri vilja och det kan finnas olika skäl till varför man inte vill. Religiösa, vidskepliga eller helt privata. Det måste vi respektera.

Däremot skulle jag önska att alla funderar över det och tar ställning. Och att de som kommer fram till att de vill donera anmäler sig till donationsregistret. För när man gör enkätundersökningar i Sverige svarar mer än 80 procent att de kan tänka sig att donera och då känns det ju väldigt onödigt om man inte gjort klart det för sjukvården (socialstyrelsen) om det skulle bli aktuellt en dag.

I Frankrike träder nu dagarna en lagändring i kraft som utgår från att den avlidne vill donera sina organ. Dvs man måste registrera att man INTE vill vill donera organ om det är så, annars blir man organdonator per automatik. Det är ingen dum tanke. Då missar man ingen för att de aldrig registrerat sig, men de som har skäl att säga nej får ändå chansen att göra det.

Ett liknande förslag om förmodat samtycke diskuterades i riksdagens socialutskott för fem år sedan, men sedan hörde jag aldrig något mer om det. Och så vitt jag förstår finns det inga planer i Sverige i dagsläget att gå samma väg som Frankrike.

Däremot föreslås lagändringar som möjliggör livsuppehållande åtgärder för att få tid att hinna ställa frågan om organdonation till anhöriga innan det är för sent. Grejen är att patienter som bedöms ha små möjligheter till fortsatt liv i regel inte får någon intensivvårdsplats, och om en patient dör på en vanlig vårdavdelning kan organen inte tas tillvara. Donatorn ska enligt svensk lag avlida i respirator på en intensivvårdsavdelning för att organen ska få användas till donation.

Så det är en del saker att förhålla sig till alltså. Men eftersom vi har det upplägg vi har i Sverige så uppmanar jag än en gång alla att fundera på hur ni ställer er till att donera era organ när ni inte själva behöver dem längre. Och när ni bestämt er, klicka då på den här länken och registrera hur ni vill ha det.

Behöver ni argument, läs gärna det här inlägget från hösten 2013.

Tack!